Att någon man står så nära och som man älskar så mycket kan såra en så djupt. Det är ofattbart men det händer, överallt, varje fucking dag. Miljoner människor lever i helvetet varje dag, får sitt hjärta krossat, sina känslor sårade. Balansen i kroppen blir rubbad, man blir stressad, ledsen, arg, upprörd, förstörd. På grund av en annan människas ord eller handlingar. Jobbet påverkas negativt, skolan går åt helvete, koncentration Pfft! finns fan inte kvar. Man försöker ignorera det som gör ont, försöker göra roliga saker, för att koncentrera sig på något annat än det som skär så i magen. Fokus ligger på att skratta, ha kul eller vara involverad i något intressant hela tiden. Får man ett stopp i  den rushen, om man stannar upp, försöker plugga, sova... Då är skiten där igen. Gnager, river, svider. Maler på att det är fel fel fel! Ditt fel, hans fel, vårt fel, någons fel. Alltid någons fel! Alltid någon som ska få lida för det, alltid någon som inte vill. Alltid den som älskar. Att älska ska vara den bästa känslan som finns. Jag håller inte med. Att älska någon leder alltid till att någon blir sårad. Man själv, eller någon annan ska alltid lida. Orsakar man någon lidande, då lider man själv. Om man inte är en kallsinnig jävel som inte älskar sin egen dotter. Då är det bara synd om en själv. Då är det alla andras fel. Ingenting hjälper. Ingenting! I alla fall inte när man bestämt sig för att ingenting hjälper. Och då, Pappa, då hjälper inte heller alkoholen. VI älskar dig, jag älskar dig. Du har bara en Märta, så sluta göra sönder mig gång på gång. Jag håller inte för det.