OH NOES

Lyckades med typ inget av det jag tänkte göra i helgen. Men det gör inget. :) Jag är bra ändå.

LoveM

WEAR YOUR PASSION

God eftermiddag.

Ligger i soffan och stumblar, familjen äter och jag mår illa. Så är det.

Men! imorgon är det fredag, och inte vilken fredag som helst, utan lönefredag. Den dagen i månaden man får unna sig lite saker. Typ en sjal. Ja, jag ser fram emot att köpa en fin sjal. Och serranoskinka, bara för att det är så gott att jag skulle kunna leva endast på det. Och på lördag blir det härligt töntig fotosession (låter pro att säga session) och efter det möjligen att kolla på wrestling (wääääh, manligt).

Ska även sätta mig ner och pyssla några timmar, har ett vinställ som måste målas vitt (får nog unna mig färg imorgon med) samt örter som skall torkas. Kanske ska sätta en sats med rabarbervin också, om de träiga stjälkarna vi har bakom växthuset fortfarande duger till det. Och göra ägglikör också, herregud, får pyssla ganska många timmar om det ska bli gjort, om ingen vill hjälpa mig det vill säga.

jag börjar på ny kula i mitt liv nu. Ut med gammal skit som bara ligger och luktar, och in med nya rosendoftande upplevelser och personer, som faktiskt kan bidra till mitt liv, och jag till deras. Att bli tagen förgivet och nertryckt suger, så det kan dra åt H-vete. Jag är den jag är och jag är stolt över det. Jag kanske inte har samma mål i livet som du, men vem vill göra samma sak som alla andra ändå? Jag är glad över att vara lite småskum och att hitta grejer på loppisar som ingen annan uppskattar och jag skiter i om mitt hus är stökigt och dammigt, för är det verkilgen ett dammråtteritt hem som bidrar till glädje i livet? Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete, kan det bli mer sant än så?
Word

Härmapa

I'm back in business. Det verkar som om alla fina människor runt om mig bloggar på nu, och jag vill då inte vara sämre! Plus att jag gärna kommer igång med designpillet igen, för fyttigrisen vad kul det är när man får skapat en egen atmosfär runt det man skriver. Det känns så personligt på något sätt då.
Jag upptäckte nu att jag inte har skrivit här på mer än ett år, vilket var en smärre chock. Trodde att jag la ner skrivandet tidigast i höst, men ikke sa nicke. Ett år. Och en ny början.


Jag har alltid varit väldigt duktig på att se det gråa i saker och ting, och det är kanske inte världens bästa egenskap men det är så jag är funtad. Jag tänker för mycket och har lätt för att grubbla. Men (!!!) nu ska jag försöka vara positiv i min livssyn. Jag jobbar heltid på ett jobb där det alltid är full rulle, men istället för att bli stressad och irriterad så tar jag vara på det jag lär mig. Jag har hyffsat mycket kontakt med människor jag inte känner, och att vara trevlig mot en främling brukar i de flesta fall (inte alltid tyvärr) innebära att man får en trevlig person i andra änden av luren att prata med, win win lksom.


Hösten är på G, men det gör inte så mycket. Jag har börjat acceptera att det inte kan vara sommar och sol hela tiden, resten av året måste ju också få vara med, det gäller bara att se det vackra i ögonblicken istället för att längta efter något som inte är just nu. Man missar så mycket när man bara ser det som är så långt fram. Nu är det sol ute, rönnbären hänger i stora klasar från träden och äpplena börjar bli mogna. Det är kräfttider och kanske blir det kräftkalas här hemma om några veckor. Vem vet, jag får ta det som det kommer!


Men nu. Nu ska jag skriva ett engelska-arbete, och avsluta kursen. Skiter i princip i betyget, jag har ju mitt Cambridge-cert som intygar vad jag kan i engelska.
Vi hörs

LoveM

RSS 2.0