Sjuk, trött och lite hes.

För några dagar sen så satt jag och pappa och diskuterade saker som man inte kan tänka på. Saker som är för stora för att man ska kunna förstå. Hur många människor det finns på jorden, hur stor rymden är, vad som fanns innan allt.


Om man börjar tänka som vi gjorde då, så blir man rädd. Rädd för att man inte är kapabel att ens föreställa sig hur stort det är. Du kan tänka dig fem apelsiner, men du kan inte tänka dig att någonting är oändligt. Någonting som aldrig tar slut och som till och med blir större för varje sekund. Det är svårt att tänka att ett ljusår verkligen är den sträcka ljuset kan färdas på ett år. Ljuset är det snabbaste vi har. Det tar åtta minuter för ljuset att ta sig från solen till jorden, och solen ligger ju förjävla långt bort. Åtta minuter. Det är sextio minuter på en timme, tjugofyra timmar på ett dygn, trehundrasextiofem dygn på ett år. Ett ljusår är 65 700 gånger mer än avståndet till solen. Jösses.